Gorma

Nolruns Klura

Gorma, vår Gorma… Nog för hon skäl för sitt namn, maken till jycke att kunna tomskälla på promenader har jag nog aldrig varit med om. Jag sköt en kalv på stånd för henne första älgjaktsdagen 2019, på hennes första skarpa släpp! En bättre premiär i skogen går ju inte ens att hoppas på. I år har det varit ett skitår rent jaktligt, dels har jag haft lite problem med tillgång till jakt, sen har jag varit fysiskt begränsad av en skada i benet. Men jag och Gorma fortsätter kämpa ihop, och tids nog sitter vi gamla tillsammans och summerar en fantastisk period i våra liv.

En vecka och några dagar har nu gått tillsammans med Gorma. En trygg valp, säker och uppfinningsrik samtidigt som hon är väldigt lyhörd och lättlärd. Hon har funnit sin plats hos de andra hundarna och de har accepterat henne och någon “inskolning” att tala om behövde vi aldrig göra. Det är klart att det blir lite gruff ibland men hon är lite av en terrier också så hon behöver lite uppfostran. Klart är iallafall att vi har berikats med en fantastisk hund!

Så, då har flocken utökats med ännu en medlem. Gorma, eller Nolruns Klura, född 170427 efter Nolruns Klara undan Prins. Prins är farsans jämte, kullbror med vår Vilja. Eftersom hon nyss landat här så blir det bara några bilder till att börja med.