MatsH

T-t-t-timelapse

  • MatsH 

Sex timmar, två tusen bilder och en snabb reduktion till 34 sekunder – då ser det ut så här:

I otakt är tiden

  • MatsH 
Det är banne mig inte så lätt att tänka, än mindre vara, utanför lådan!

Här filmade jag lite med mobilen och redigerade i en ny mobilapp. Skitbra grejer, men för dyra för hobbybruk. Gissa namnet på appen… Valparna är ca tre veckor och har fått komma in i vardagsrummet för att kika runt lite.

Nästan fyra veckor nu

-“Sov i ro, slumra sött”

De är nästan fyra veckor nu, de små juvelerna, guldklimparna, smågrisarna… Kärt barn har många namn. De ligger mig väldigt varmt om hjärtat, djuren. Hundarna är en så självklar del av det liv vi lever, av de val vi gjort. Att tillsammans med en hund få vara en dag i skogen är kanske ett av de bästa sätt som finns att tillbringa sin dag på.

De här två står mig lite extra nära måste jag säga. Det var på målsnöret att vi skulle hinna para Driva innan sjuårsstrecket. Av en massa olika anledningar så har löpet varit katastrofalt oregelbundet och otydligt de senaste åren så jag har flera gånger missat det, eller i vart fall upptäckt det när det varit för sent. Den här sista gången hade jag förberett allt sedan hösten -18 då hennes löp skulle komma våren -19. gjort upp med hanhund, tagit reda på, fixat och donat så att allt skulle vara “bara” att köra. Då dröjer hon med löpet… Vi parade henne i början av februari, hon fyllde sju i mitten på mars. Jo, så att det var på målsnöret riktigt.

En tik och en hane. De första som officiellt bär kennelnamnet Tjurstuppens.
Hanen var först, han ska heta Tjurstuppens Flaxx. Tiken som kom sedan ska heta Tjurstuppens Axxa viket också blir hennes tilltalsnamn. De blev bara två, men huvudsaken är att jag har fått en tronföljare efter min drottning Driva. Flaxx, eller Folke som han kommer att heta, kommer att få ett gott hem hos en familj strax norr om Gällö.

När nu var nyss och sen är nu

  • MatsH 

Wow, var ska man börja? Som ni vet så är parningen av Driva det första som händer inom kenneln, det första av dignitet iallafall. Vi tänkte para Driva redan 2017 men av olika anledningar så blev det inget då. Sen föll det liksom undan. Ifjol fyllde hon sex år, och tankarna började komma igen. Vi hade ju bara ett år på oss innan hon fyllde sju och då är det för sent enligt reglerna att betäcka en tik som är oparad. Hon har löpt två gånger per år, ganska punktligt dessutom. Ända tills vårt nyaste tillskott kom, jämttiken Gorma… Hon är en stark individ, troligen född med en hög rang. Hon är bestämd, rent av tjurig, och har en vilja av stål. När hon kom igång med sin könsmognad började alla andra tikar tappa allt vad regelbundenhet hette. Det blev “torra” löp, det vill säga att det märktes nästan inte fysiskt att de löpte. Det blev korta löp, de kunde löpa tre, nästan fyra gånger per år… Alla utom Driva. Hon slutade löpa en period tror jag, och tankarna började gå. Det var såpass att jag funderade på att låna hem en hane bara för att påminna henne om hennes tikroll, eller att hon skulle få vara på “dagis” hos någon hanhund.

Vid det här laget hade jag och Joel redan kommit överens om att para hundarna. Allt det praktiska var redan klart, det var bara Driva vi väntade på. Men vad ska man göra, ingen dressyrkurs i världen kan få en tik att löpa på kommando. Tror jag. Hur som, till sist började jag se vaga tecken på att det var något på gång. Och visst var det på gång. I januari, hon fyller sju i mars…

Nu sitter jag här och försöker förbereda mig på att parningen nyss är genomförd samtidigt som över halva dräktighetstiden har gått, och valpningen som är så långt borta eftersom hon nyss är parad är bara lite mer än tre veckor bort… Tid och verklighet sitter på olika tåg, i olika hastighet på väg mot olika mål. Men spännande är det.

Fyra veckor

  • MatsH 

Fyra veckor har gått nu, och det är snart det ska börja synas på Driva om hon är dräktig. Det är fortfarande inte riktigt halvtid, men det felar bara några dagar. Själv är jag hoppstor nått alldeles hemskt, men Driva tar dagarna med ro!

Nu har det gått

  • MatsH 

snart tre veckor sedan parningen. Enligt experter, lekmän och internets samlade kunskap så är de befruktade äggen på väg att fästa i livmodern (rätta mig gärna om jag har fel, jag hör _inte_ till de tre kategorierna ovan!) och då kan vi vänta oss illamående och allmän nedstämdhet. Vi får väl se hur det går, hittills kan vi då inte annat än anta att allt gått som det ska. Hon är pigg och glad, kanske aningen mer sällskapssjuk än vanligt. Men så är det ju en fauve också…

Gammalt blir som nytt

  • MatsH 

Den här inläggsidan har tillsammans med ett kasst plugin serverat inlägg från våra instakonton. Nu är det slut på det. De nya inläggen har fått en egen sida nu och de gamla får ligga kvar här under så länge. Tids nog är de så gamla att de tappat allt värde också för oss och kan raderas. Men vi kommer att posta nya inlägg på Instagram som länkas hit, och då ska det förhoppningsvis fungera både med bilder och video.

Från Instaflödet


Lite sena i starten var vi i år, men det blir gärna så när arbetet inkräktar på fritiden… Nu är iallafall pejlen laddad och instoppad i västen, gravrosten skrapad ur Brno’n och smörgåsarna (som f.ö. gjordes i ordning till 1:a oktober!) packade i ryggsäcken, för i morrn – då släpper jag min älskade lågt flygande jordfräs!!! Bäva månde omgivningarna 😄

#bassetfauve #bassetfauvedebretagne #rådjursjakt #drivandehund #småviltsjakt #tjurstuppens

on Instagram: https://www.instagram.com/p/B3NQoIGIiTV/